Jag kommer på mig själv att jag väntar på något. Jag vill tro att jag alltid lever i nuet och därmed finner mig i det, men nej jag inser att jag mer än ofta känner att jag väntar. Eller väntar kanske inte är rätt ord men det betyder i alla fall att jag tänker "så här kommer det inte vara för alltid".
Det behöver inte ur en dålig synvinkel, mer en ärlig analys av stunden.
Ville på nåt sätt bara säga det. Jag känner att jag vill vara på andra platser och spola både fram och tillbaka tiden, är kluven samtidigt som jag är tillfreds, jag mår bra men saknar ändå något..
Nu ska jag lägga mig och läsa tidningen som jag skulle läst i går men blev avbruten av ett trevligt samtal som följde mig till sömns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar